D ul kan i yettarran tiγri i wallaγ. S kra ara d-nerr ɣer tutlayt-nneɣ, d itri-s ara yerzun ɣer tal tamurt n umaḍal asmi ara nerr ayen nura daɣen ɣer tutlayin nniḍen. Ayen i d-nesuqqel neɣ ayen ara nesuqqel, d tutlayin kan ara yemlilen; ad mḥazint tɣermiwin, ad myussanen yidelsan… ad myussanen yimdanen. Awi-d kan ad nessiɣ tiftilin deg wanu (lbir) n tatut! Imru yeffeɣ tilisa; yeṭṭafaṛ kan itri n tidmi (pensée), …et que toute volonté de créer, de traduire ou d’adapter soit l’amorceur d’un mutualisme de réaction réversible humaine ! Ayen-nni-nniḍen, d ameslay yeddem wawal.
Extrait dans Le joueur de Fiodor Dostoïevski :
«Au début, toute cette comédie était pour moi indéchiffrable ; j’ai seulement compris tant bien que mal que l’on misait sur les chiffres, sur pair et impair et sur les couleurs. Je décidai de hasarder ce soir-là cent florins pris sur l’argent de Pauline Alexandrovna. La pensée que j’abordais le jeu pour d’autres que pour moi me désorientait. C’était une sensation extrêmement pénible et je désirais m’en délivrer au plus vite. J’avais tout le temps l’impression qu’en commençant pour Pauline, je sapais ma propre chance. Est-il vraiment impossible de s’approcher de la table de jeu sans immédiatement subir la contagion de la superstition ?»
Tukkist i d-suqqleɣ deg Amyurar n Dostoïevski :
«Di tazwara, tamellaγt-a (takumidit-a), ur tt-ssineγ ara yakk ; d acu kan akken gziγ, anda tebγu teffeγ, ad tt-wwteγ s ṭṭwal γef yimḍanen, γef uyagan (abalag) d uryagan akked yiniten. U dγa friγ-tt iḍ-nni, ad qemmṛeγ tawinest n tefluṛin -tafluṛt d tadrimt taqbuṛt n temdint n Florence yuγen azal meqqren deg usuṛdi n Tuṛuft (Luṛup) seg 1252 d asawen- ara yi-d-tefk Pauline Alexandrovna. Tidmi i giγ d turart, i wiyyeḍ neγ i yiman-iw, tessufeγ-iyi i webrid. Annecta-ya yezga yid-i d aḥulfu ẓẓayen iwakken ad d-ffγeγ s lemγawla seg tmedwa-ya lqayen. Ḥṣiγ di tal tikkelt ara rreγ tiṭ-iw γer Pauline i ttaγeγ tawenza n tebrek. D tidet dγa ur nezmir ad nekcem taqaεet n turart war ma neṭṭef ağeğğiḍ n usfillet?»
Moh Laid Deflaoui